Klackarna i taket?

Nyårsfyrverkeri i Sidney

Det är nyårsafton. Fest, glitter, glamor och klackarna i taket. Imorgon är det ett nytt år. Vi säger tack och hej, adjö och sayonara till det gamla och öppnar armarna och välkomnar in det nya.

Jag målar naglarna, brer pesto på smördegen, tar ut löjrommen från frysen och ställer ut champagneflaskorna på balkongen. I min week-endbag (från Mulberry, så klart) packar jag klackskorna, guldkoftan och Oogachakka box 2. Vi avslutar 2010 och startar 2011 på Lidingö.

Jag ska inte tråka ut dig med en årssummering men jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag uppfyllt mitt nyårslöfte och under hela året yogat en gång i veckan.

Gott nytt år!

Julklapparna

- Det är roligast att ge, brukar folk säga. Men jag vette sjutton om det faktiskt inte är roligare att få. Särskilt när man känner att det ligger kärlek, tanke och tid bakom. (Det vill säga när man får det man önskar sig). Men roligast är ändå ett riktigt bra rim.

Min lillebror är en riktig rimmare och skulle platsa i vilken uppesittarsoffa som helst. Jag önskade mig The Wire, alla Harry Potter-filmerna och på ett platt paket fanns följande rim:

"För att jag glömt ert paket,
får jag försöka bli en poet.
Rimma om blixtar, stavar och svärd,
ta med er till en helt annan värld.
Där ugglor är vita och kvastar kan flyga,
alla kan trolla och jättar är blyga.
De reser från plattformar, inte från kajer.
För det här är faktiskt inte The Wire."

När julaftonsmorgon glimmar

Bilder från ett Disneyjuligt Piteå. Till och med elledningar kan vara vackra.

En sväng till fjällstugan?

Vi ska fira jul i Pite i år. Hos mor och far i det nya lila huset. Det kommer att bli lugnt, skönt och varmt. Pappa eldar i täljstensugnen så att även bergvärmepumpen kan få sig lite julledigt.

Jag har fått flera frågor om jag kommer åka en sväng till Abisko nu när jag åker norröver till jul. Vi är bara uppe i Pite i fem dagar så jag hoppar nog över att sitta 48 mil (enkel väg) i bil för att komma upp till ett nästan helt mörkt, (midnattssol i juni betyder middagsnatt i december) och förmodligen relativt kallt Abisko. Men vackert är det säkert och visst skulle jag vilja fira jul där någon gång.

Nu får det vara nog med sjukdomsstatusar

Skriver en enda till på sin statusrad på Facebook att de varit vaken hela natten på grund av vinterkräksjuka barn, äkta hälfter eller för att de själva måste springa på toaletten så kräks jag.

Den 4e advent och julkänsla

Det riktiga julkänslan har inte riktigt infunnit sig. Trots att jag har hängt upp ljusslingan på balkongen, druckit glögg sedan första advent, hängt upp stjärnan i vardagsrumsfönstret, bakat den traditionella fruktkakan med whiskey, skickat julkort, fixat en julkrans till ytterdörren, gjort Leilas Rocky Road, ätit ett fantastiskt julbord på Fjäderholmarna, kokat kola, tänt adventsljusstaken varje advent och glöggminglat. I går försökte jag hitta den genom att handla och slå in julklappar och nu har till och med den vita amaryllisen slagit ut.

Idag brinner fyra ljus i vår adventsljusstake, ute snöar det lapphandskar och i eftermiddag ska pojkvännen och jag på julkonsert i Storkyrkan i Gamla stan.

Men så kommer den helt oväntat tillsammans med gåshud när Sarah Dawn Finer sjunger Nat King Coles The Christmas song på Nyhetsmorgon på tv4. Det är fem dagar till jul och äntligen har jag julkänsla.

Show no fear!

I jakt på julkänsla och klappar beger jag mig ut på stan. Jag visar ingen rädsla för vare sig stressade julklappsjägare med manisk blick, långa kassaköer eller potentiella självmordsbombare.

Ett års skärpa

Jag är så glad över min tidiga julklapp. Nu kan jag se fram emot ett års skärpa med tidningen Fokus. Varje fredag kommer jag att kunna sjunka ner i fåtöljen och fördjupa mig i veckans händelser, få politiska analyser, artiklar med intressanta vinklingar, personporträtt och allt med en opretentiös, fräsch och modern twist.

Tack tomten!

Barn är inte till salu. Punkt!

Barn är inte till salu. Det är självklart. Egentligen borde det vara punkt där. Men tyvärr säljs massor med barn runt om i världen varje år. Men man kan kämpa för att motverka detta.

Därför gillar jag Musikhjälpen som gör det så enkelt för oss vanliga människor att hjälpa till. Dessutom spelas det bra och varierad musik i P3 under 6 hela dagar och nätter. Tack vare alla vanliga människor som önskar låtar och samtidigt skänker pengar.

Jag skickar ett sms, skänker en slant och samtidigt önskar jag Bonnie Tylers "Total Eclipse of the heart". För barn är inte till salu. Punkt!

Tummen upp för Tradera

Jag gillar Tradera! Mina snygga Timberland-stövlar har fått en ny ägare. Snart värmer de fötterna på en flicka i Malmö.

Att göra business genom Tradera visade sig funka utmärkt. Jag har fått mina pengar och stövlarna är på väg med DHL. Dags att gå en sväng till Acne-butiken. Ett par stövlar ut, ett par andra in.

Hoppas nu bara att hennes hälar håller sig hela.

När självmordsbombaren kom till stan

Igår mitt i den hektiska julshoppingen sprängde en man sig själv till döds mitt i centrala Stockholm. På bilderna i tidningarna ser man hur en man ligger död i snön på gatan mellan Indiska och Scorett ett par hundra meter från Åhlens city och Hötorget.

På bilden i Svd ser man julklappshandlande och nyfikna stockholmare och tidningen beskriver bilden "mannen blödde från magen och intill honom låg en röd ryggsäck". Enligt Aftonbladet.se var ryggsäcken full med spik. Hade mannen sprängt sig själv på Drottninggatan hade det kunnat bli en massaker.

Allvarliga män från polisen och Säpo sa på presskonferensen kl 10 att det är ett terrorbrott och det här är mycket allvarligt.

Mycket allvarligt.
Terrorbrott.
Självmordsbombare.
Ryggsäck full med spik.

Jag får lite ont i magen.

Minus 8 grader den 8e december

Den 8e december 2010 är det en vacker morgon. Några av solens strålar orkar sig upp över horisonten och termometern på min iPhone visar minus 8 grader. På väg till jobbet halkar jag i den hala frysta saltblandningen som numer täcker Stockholms trottoarer. Jag svettas lite i min dunkappa från Monclere och är glad över att mina North Face kängor är varma, sköna (inga skavsår här inte) och helt vattentäta.

Men så står han där igen utanför Systembolaget på Vasagatan med huvan tätt ihopdragen över ansiktet för att på nått sätt behålla värmen innanför. Han lyfter ett ben i taget som man gör när man fryser och håller fram sina tidningar. Igår gick jag bara förbi, jag skyllde på att jag inte hade några kontanter. Idag stannar jag först till vid bankomaten och tar ut pengar.

Jag vet inte om det är mitt dåliga samvete för att jag har det så bra att jag kan gå svettig (tack vare min Monclere) från bussen till mitt varma kontor eller för att jag igår bara gick förbi men istället för att köpa ett ex av Situation Stockholm köper jag två. Tidningen kostar 40 kronor varav hälften går till säljaren. Det ger honom 40 kronor.

40 kronor. Hur långt räcker det när det är december och termometern visar minus 8 grader?

Kära granne!

Varför måste du köra ett steppass klockan halv två på natten?
Varför måste du sjunga högt, hest och falskt klockan tre på natten?
Varför måste du dra på hårdrock på stereon klockan kvart i fyra?
Varför måste du också slå mot elementet så att det är helt säkert att ingen kan sova?
Natten mot måndag?
Varför, varför, varför?

Det är upplagt för en surlapp i hissen.

Jättelök

Kolla in den här löken som kom med i vår grönsakslåda från Årstiderna igår. Är det inte den största lök du sett? Dessutom helt ekologisk.

Jag inser att jag lämnar öppet mål för lustiga kommentarer.

Fredagsmys

Jag går tidigare från jobbet, tar in grönsakslådan från Årstiderna som står utanför dörren, lägger champagnen på kylning, tar ut löjromen från frysen och går till gymmet för att köra ett ben- och magpass. När pojkvännen kommer hem är det dags att fira. Fira att Luleå Hockey leder elitserien, att det var Kåldolmens dag i tisdags eller bara att det är fredag.

Timberlandstövlar säljes

Jag har plåstrat om. Jag har köpt extra sulor. Jag har bitit ihop. Men det hjälper inte. Jag får enorma skavsår av mina nya Timberlandstövlar. De är varma, har rejäl sula och är himla snygga. Men mina hälar är helt trasiga. Det går helt enkelt inte. Så nu, inspirerad av min vän Milou, säljer jag dem på Tradera. Pris i butik är 1799 kronor.

Missa inte The High Line i NYC

Ska du till New York? Missa inte The High Line.

The High Line är en ny park i Meatpacking District (i närheten av Pastis och Diane von Furstenberg). Den invigdes 2009 och är ett renoverat järnvägsområde som mellan 1930-1980-talet användes för att frakta gods mellan fabriker och butiker. Rälsområdet som ligger ett par meter ovanför markplan och går mellan och igenom hus. Nu har man gjort en fantastisk park med plats för växter, blommor, bänkar, bord och promenadstråk. I alla planteringar har man utgått från de växter som naturligt vuxit fram i området efter det att man slutade använda järnvägen. The High Line är en häftig blandning mellan industri och park och dessutom ser man Manhattan från ett annat perspektiv.

Glad åt det lilla

Jag är glad för jag var och provade ett par Acne-stövlar på lunchen. Jag har tidigare inte vågat prova ett par pga förnedringen när jag inte får på dem över vaderna. Det är en pärs att hitta stövlar när man har små fötter och skidåkarvader.

För säkerhets skull provade jag ett par 37:or (jag har ju vanligtvis storlek 36). Hör och häpna, ballonger åt barnen, jag fick på mig dem. Naturligtvis satt de jättetight men det gick. Till och med ovanpå ett par jeans. Hurra! Då tänker jag mig att ett par 36:or säkert funkar med strumpbyxor.

Tack PT-Karin för det nya träningsprogrammet och grattis till mig som lyckats gå ner några kilo. Nu är bara frågan om jag ska ha ett par svarta eller mörkbruna?

Första advent och bränder i december

Igår var det första advent. Överallt i stugorna tändes det första ljuset i adventsstaken. På onsdag är det första december. I december tänder vi ljus, dricker glögg, myser och längtar efter vinterns stora högtid. Men december är också villa- och lägenhetsbränders högtid.

Natten mot söndag totalförstördes en villa i Umeå och en kvinna saknas. Ljus tänds, ljus brinner och ljus glöms. Lägenheter och villor brinner och vem vill fira jul i en nedbränd villa?

Tänk på det här när du tänder ljus i december eller någon annan gång:

• kolla batterierna i brandvarnarna


• lämna aldrig, aldrig ljus obevakade. Det gäller även värmeljus


• sätta upp en lapp på ytterdörren "Kom ihåg att släcka ljusen"


• den som tänder ett ljus också ska släcka det

Eller efter att ha läst om Golden retrievern Nova som räddade bebis och mamma ur ett rökfyllt hus kanske det är bäst att också skaffa hund.

Shopping ala New York City

Latmasken ersätts med myran

Igår vann latmasken den inre striden. Striden om att gå och yoga efter jobbet eller inte. Det blev en kväll under mysfilten i soffan i stället och ett långt bad. Idag däremot är latmasken ersatt av den flitiga myran. Jag är full av energi och benar av den ena uppgiften efter den andra. Kan det bero på att det är fredag?

Ta inte livet av dig!

Läs det här om du tänker ta livet av dig. Läs det här även om du inte har en tanke på att ta livet av dig. Bästa Bodil Malmsten fångar allt vad livet och döden är i sin text " Ta inte livet av dig".

Promenad över Brooklyn Bridge, NYC

New York City den 26 oktober 2010.
22 grader varmt och en promenad över Brooklyn Bridge.

En perfekt lördag

En perfekt lördag börjar med att jag vaknar och det är vitt ute. Det har snöat under natten och trots att det är tidigt är det ljust, tack vare snön. Jag läser tidningen i sängen och äter en lång frukost. Lyxar med den ekologiska franska äppeljuicen från Årstiderna som smakar varm sensommar och gör mig redo för Vinterstudiopremiären. Åh, vad jag har längtat efter André Pops, Jonas Karlsson, Anders Blomqvist, Jacob Hård, Markus Hellner, Anna Haag och Charlotte Kalla. Och vilken premiär! Programmet börjar med en återblick till OS i Vancouver och redan efter fem minuter sitter jag med tårar i ögonen. Charlotte Kalla levererar och blir tvåa och jag kör ett pass i gymmet. En tur till Västermalmsgallerian och sedan en skön eftermiddag med senaste Elle, Sköna Hem, Fokus och en kopp kaffe i soffan. Ikväll middag hos vänner i Tyresö och förmodligen somnar jag gott. Helt enkelt en perfekt lördag.

Mer Boston

Bilder från Boston

Jag kollar in frukostmenyn i vår sköna King size med fluffigt täcke och ställbar madrass. Ett härligt stort rum med utsikt över Boston och havet. Det fanns gott om plots för att köra morgonyoga (inte för att jag gjorde det) och ett träningspass (det gjorde jag inte heller).

Boston vaknar och går och lägger sig från hotellrummet på 24e våningen. Radisson hotel, Boston ett helt ok hotell med promenadavstånd till det mesta.

Fröken Sören del 3

På väg hem igår gick jag helt enkelt in till Fröken Sören för att få svar på mina frågor. Och helt riktigt (Tack Jon!) är det en butik med dam- och herrkläder för damer och herrar i åldern 30 år och uppåt med en trevlig butiksägare (som inte heter Sören) och som svarade på alla mina frågor. Hon har en hel del danska märken och rätt mycket fint. Jag fastnade faktiskt för en klänning från Mads Norgaard som jag kanske går tillbaka och köper idag.

Fröken Sören del 2

Jag googlade Fröken Sören och fick ca 18 800 träffar på o, o5 sekunder. Fröken Sören finns på Facebook och i bloggform. Men inte blev jag så mycket klokare på just inriktningen på butiken. Jag får helt enkelt göra en fältstudie och gå in i butiken.

Fröken Sören

På Flemminggatan har det öppnat en ny klädbutik. Eller den kan ha funnits där ett tag men eftersom jag nyligen har börjat åka buss (min cykelväg är en annan) har jag upptäckt den först nu. Den heter Fröken Sören och det ser ut som att den säljer damkläder. Men jag funderar lite över namnet och också över inriktningen.

1. Om det bara är en helt vanlig butik med kläder för damer, varför döper man den till Fröken Sören? Varför inte Fröken Maja, Fröken Sara eller Fröken Berit?

2. Heter butiksägaren Sören och vill han i så fall skoja till det lite och samtidigt berätta att det är kläder för fröknar?

3. Eller är det rent av en butik för herrar som tycker om att klä sig i damkläder? I så fall tycker jag att namnet Fröken Sören är strålande. Det säger liksom allt.

På önskelistan

Jag vill också ha Facebooks Places och Deals! Men mest vill jag ha iPhone 4G. Hörde du det, tomten?

På sista versen

Det har varit på gång ett tag. Den har segat sig, stängt av sig och vägrat koppla upp mot nätet. Vår dator hemma håller på att ge upp. Batteriet lever verkligen sina sista dagar och igår sa nätverkskortet upp sig. Så nu är det bara att ge sig ut i datordjungeln och köpa en ny. Jag vet vad jag skulle vilja ha (iMac) men också hur stor min plånbok är (tråk-HP). Men det är därför jag inte lagt upp några fina bilder från USA-resan. Men det kommer, jag lovar.


Njut så länge av denna bild över Empire State Building.

En vanlig måndag

En vanlig måndag i ett vanligt liv som börjar helt som vanligt.

Orkar inte gå upp när klockan ringer, är lite sen till jobbet, dricker en kopp kaffe, sitter i möte, dricker en till kopp kaffe, går ut och äter lunch med en kollega fast jag hade med mig en halvhjärtad lunchlåda som nu står kvar i kylskåpet, dricker ytterligare en kopp kaffe, äter en mandarin som inte är god och längtar till julen, stänger av datorn och kommer på att jag glömde göra en grej, skriver ner den på en post-it lapp som jag hänger på skärmen.

Jag fryser i snålblåsten när jag promenerar till yogan men känner livet i mig efter yogan och tar bussen hem, det luktar apa i hissen och jag misstänker genast någon av barnfamiljerna i huset, jag äter en nyttig middag och lägger mig välförtjänt i badet. Det ringer på dörren och pojkvännen öppnar, det har läckt i fettavskiljaren i förrådet i källaren (det var det som luktade i hissen) berättar några från styrelsen och vi måste gå ner och ta hand om våra, som jag föreställer mig helt förstörda saker, vi lyfter ut nästan alla vår grejor och svabbar upp det stinkande vattnet, jag räddar vinterduntäcket och min Moncler-dunkappa upp i lägenheten, hänger för säkerhets skull ut dem på balkongen, vi hade tur och behöver inte slänga så mycket, vi sjunker ner i soffan och klockan tio borstar jag tänderna och går och lägger mig, jag läser om hundråringen som försvann och släcker lampan vid halv elva. En helt vanlig måndag i ett helt vanligt liv.

Är film bäst på bio?

Nej, jag kommer inte att gå och se Jackass 3D. Inte ens om jag blev bjuden. Inte ens om det var den enda filmen som gick och jag fick hur mycket popcorn jag ville.

Däremot vill jag gärna se Woody Allens "Du kommer möta en lång mörk främling" och Hannes Holms "Himlen är oskyldigt blå", för varje gång jag hör eller ser titeln börjar jag nynna på Ted Gärdestads fina gamla låt, och kanske också Facebook-filmen för att alla säger att den är så bra. Men eftersom jag går på bio alldeles för sällan slutar det säkert med att jag ser en av dessa filmer på dvd hemma i soffan.

Välj ekologiskt och närproducerat!

Det finns många anledningar till att välja ekologiskt och närproducerat när du handlar. Bland annat för att du inte ska få i dig en massa tillsatser och gifter som inte är bra för kroppen men också för att produktionen av varorna påverkar miljön och klimatet på ett negativt sätt.

Genom att välja närproducerade och säsongsvaror minskar du klimatpåverkan genom att undvika långa transporter. Forskare på universitetet i Almeria i Spanien har kommit fram till att du genom ditt näringsintag orsakar två ton CO2-släpp! varje år.

Genom att välja ekologiska alternativ undviker du varor som gärna suger åt sig gifter. The Daily Green listar 12 varor som du helst ska köpa ekologiskt. Listan toppas inte helt oväntat av kött, mjölk och kaffe. Men också persikor, jordgubbar, paprikor och potatis är riktiga giftsugare och finns det inte ekologiska alternativ välj något annat. Är din butik dålig på att erbjuda ekologiska varor. Prata med din handlare, byt butik eller välj att prenumerera på Årstiderna som också levererar dina varor till dörren. De säljer numer även kött, fisk och middagslådor.

Ny karriär?

Kanske borde pojkvännen och jag satsa på en ny karriär. På ICA Lindhagen säljer de torkad Gul trumpetsvamp i 12 gramspåsar för 35 kronor. Det är ett kilopris på nästan 3000 kronor. Dubbelt så mycket som de säljer trattkantarellerna för.

Vi som på en timme skördade mängder med Rödgul trumpetsvamp. Och hejdade oss för att vi inte har plats att förvara mer. Nu undrar jag bara om det är någon som faktiskt köper svampen?

Jag föredrar kaffe framför te - eller en analys av kongressvalet i USA

"One person can make a difference and everyone should try." Citatet är John F Kennedys och står på en mugg jag köpte på JFK-museet i Boston förra veckan. Muggen är i perfekt storlek för mitt morgonkaffe och citatet är lika aktuellt idag som för femtio år sedan.

Barack Obama gick till val på budskapet om Change - förändring. Igår förlorade demokraterna majoriteten i representanthuset. Många amerikaner, en hel del demokrater som röstade på Obama, är besvikna på hur lite förändring presidenten har åstakommit under sina två år. En del kan naturligtvis skyllas på den dåliga ekonomin men en del menar att han ramlat i framgångsfällan och glömt att vårda relationen till sina anhängare. Ett förödande misstag när mittenväljarna är illojala och lika gärna röstar republikanskt. Andra, många republikaner men också demokrater, är missnöjda med de förändringar som Obama faktiskt har gjort bland annat sjukvårdsreformen. Tea Party-rörelsen med bland annat Sarah Pahlin som frontfigur har vuxit sig stark under den senaste tiden och som kan ses som en reaktion mot Obamas politik. Rörelsen använder samma kampanjmetoder som Obama gjorde under sin kampanj med fokus på gräsrötterna och sociala medier och har lockat många anhängare. Tea party-anhängarna röstar nästan uteslutande på republikanerna.

Med republikansk majoritet i kongressen gäller det för president Obama och demokraterna att samarbeta med republikanerna för att få igenom förändring under de kommande två åren. "En person kan göra skillnad och alla borde försöka." Det är dags för Barack Obama att visa att det går.

Dean & DeLucas Gourmet Jelly Beans

Om du är i New York köp, köp, köp Dean & DeLucas Gourmet Jelly Beans. De är himmelskt goda.

De smakar som jag föreställde mig att Bertie Botts Jelly Beans skulle smaka när jag läste Harry Potter. Men bara goda smaker, förstås.

Besök i framtiden

Jag besökte Applebutiken på Prince Street i New York förra veckan. Mina hörlurar till iPhonen var slitna och jag ville ha ett par nya. Om du inte har varit på en Applebutik kan jag berätta att det inte är en vanlig butik. Det känns mer som en stor lekyta där man hänger och leker med sin iPhone, iPad eller iMac. Det är helt galet.

• För det första är det fullt med folk, jämt. Jag hörde att butiken på Fifth Avenue öppet dygnet runt och har kunder dygnet runt. Vet inte hur sant det är.
• För det andra finns det förvånansvärt få varor i butiken, nästan inga hyllor, inga köer och inga kassor.
• För det tredje är det fullt av personal som alla hänger och leker med sina iPhoner men behöver du hjälp får du det snabbt.

För min del räckte det med att se lite undrande ut. Jag fick hjälp av en Mike som snabbt plockade fram ett par hörlurar. Sen började han leka med sin iPhone och jag kände att jag blev lite irriterad.

- Would you like to pay with credit card? frågade Mike och jag nickade. Han tog mitt kort och lekte lite till med sin telefon. Det tog ett tag innan jag insåg att han faktiskt tog betalt på det sättet. Rakt upp och ner precis där bredvid hyllan med hörlurar. Ingen kassa, inga pengar och ingen påse. Så enkelt. Kvittot skickade han direkt till min e-postadress. Jag tog mina hörlurar och kände mig som att jag gjort ett besök i en butik i framtiden.

Mellan Boston och New York

Jag åker tåg. Amtraks tåg, 2159 mellan Boston och New York. Vi åker genom ett färgsprakande landskap. Träden skiftar i allt från gult, Halloweenorange och djupaste rött. Det är otroligt vackert. New England Fall at its best. Ibland följer järnvägen kusten och havet ligger blankt. Segelbåtarna ligger fortfarande i och än finns det tid för en tur för segelfolket i New England innan båten tas upp för vintern.
Det är en vacker dag med sol och + 18 grader. Ett par tisdagslediga amerikaner promenerar på stranden eller kastar pinnar till badande hundar. Den amerikanska flaggan vajar utanför de vita eller gråa trähusen med liggande panel och här och där sitter skyltar som uppmanar oss att stödja de amerikanska trupperna. Överallt har man dekorerat inför helgens Halloween.

Jag åker igenom Rhode Island där president Obama var igår och kampanjade för demokraterna i kongressvalet och vi passerar New Haven, Conneticut. Folk kliver av och folk kliver på.

Jag läser på Expressen.se att bläckfisken Paul, du vet mästertipparen från fotbolls-vm, är död. Amtraks Wi-Fi funkar utmärkt.

Tåget tuffar på, tutar och jag skymtar Manhattans skyline. Amtrak tackar för att jag rest med dem och ber mig komma tillbaka snart. Jag dricker upp mitt kaffe, samlar ihop mina saker och gör mig redo. Redo för New York City - staden som aldrig sover.

Du vet att du är i USA när...

Du vet att du är i USA när:
1. Alla säger "Have a nice day" och verkar mena det.
2. Du inte behöver oroa dig för att bli mätt när du äter ute. Det blir du garanterat - vad du än väljer.
3. Du har svårt att hitta ett bra program på tv, trots att du har över 50 kanaler.
4. Din Audi A6:a anses som en liten bil.
5. Du vaknar första morgonen och får höra på nyheterna att 17 personer blivit skjutna under natten. I samma stad. UPDATE! Jag hade hört fel. Det var bara sju stycken som blivit skjutna förra natten. Bara sju. En död. Skönt!

Jag tror på Anja i vinter

Det enda negativa med att åka till USA imorgon är att jag missar den alpina världscupspremiären i Sölden. Damerna kör storslalom och jag har en känsla att Anja kommer vara bra i vinter. Det är kul att hon väljer att köra en säsong till och jag tror att det kan bli en medalj eller två i VM. Det finns fler som tror på Anja.

Som tur är har jag Vinterstudiopremiären den 20 november att se fram emot. Då tänker jag minsann vara hemma.

Sommarminnen

Luften är krispig, vinden obarmhärtig och kylan kryper innan för merinoullkoftan. Kanske var det ett misstag att lämna mössan hemma. Men termometern visar bara -1 och kalendern, oktober.

För en stund sedan var det sommar. Jo, jag gillar hösten eller jag nästan älskar den, i alla fall oktober. Men visst är det härligt att tänka tillbaka på ljumma, ljusa Gotlandskvällar.

Underbart ljus en kväll i juli. Min fina kompis Charlotta passade på att fota.

Resa till månen?

"That's one small step for man, one giant leap for mankind." sa Neil Armstrong när han gjorde sin promenad på månen.

Jag har inte åkt till månen och är långt ifrån att gå en promenad på den men jag har lyckats gå ner två kilo. Det är inte som att bestiga Everest eller ens Kebnekaise men ändå fyllt med stor tillfredsställelse. Ändringen min PT-Karin och jag gjorde i min träning för ett par veckor sedan har börjat ge resultat. Äntligen går det åt rätt håll.

Och nu ska jag åka till jätteportionerna, snabbmaten och hamburgarens hemland USA. Plus minus noll då om en vecka.

Skidsug

Och så slår det till. Helt oförberett och oväntat. Nåja, inte helt oväntat eftersom det är oktober och det börjar dra ihop sig till vinter. Men ändå, jag var inte beredd på att det stora skidsuget skulle komma nu. Jag åker ju till NYC om några dagar. Men paradiset lockar och den starka längtan efter snö, skidor och fleeceunderstället tar mig boktavligen på sängen när jag läser artikeln i Dagens Nyheter om paradiset - Riksgränsen.

Från Riksgränsen är det ju dessutom väldigt nära till fjällstugan i Abisko. Läs mer om fjällstugelivet och paradiset.

Stars and stripes

Jag vill inte gnida in det eller göra dig avundsjuk och jag vill definitivt inte skryta. Men om fem (5) dagar åker jag till USA.

Hemmajobb

Jag sitter hemma och korrläser texter till vår verksamhetsberättelse. Korrläsning kräver lugn, ro och sammanhängande koncentration. Det får man bäst hemma. Men att jobba hemma kräver ansvar. Ansvar att inte jobba för mycket för att man är rädd för att jobba för lite.

Att planera är halva resan

Jag räknar veckorna och jag räknar dagarna. Det är mindre än två veckor kvar tills jag sitter omsvept i min Honey Grey-gråa cashmersjal med ett glas vin och en bra film på väg över Atlanten. Jag har växlat dollar med ett leende (kurs 6,84 och jag känner mig rik), laddat kameran och fyllt guideboken med post-it lappar.

Jag samlar sedan några år på artiklar och resetips till städer och platser jag gärna vill besöka. Jag läser, river ut, printar, skriver en anteckning i min iPhone eller gör en mental notering i bakre delen av hjärnan. En mysig pub, stans godaste pizza, grym shopping, krämigt italienskt kaffe, en marknad du inte får missa. Jag har en mapp för London, Vietnam, Barcelona, Paris och naturligtvis New York.

Nu har jag tagit fram New York-mappen. Den är tjock, papper sticker ut på alla sidor, allt ligger huller om buller men det gör mig ingenting. Jag tar fram den nästan andäktigt. Äntligen kan jag frossa i tipsen utan att bli förbannad. Äntligen kan jag läsa, drömma och planera. Äntligen ska jag dit igen.

Jag har några must-do:s. Saker som jag missade sist eller som jag läst att man inte får missa.

• En promenad längs The High Line hand i hand med pojkvännen
• En drink i sky baren på Rockefeller Center i skymning
• Besök på MoMa och deras stora museibutik
• Brooklyn Bridge med obligatoriska Kodak moment på Manhattans sky line

Jag gör en packningslista. Gympaskor, jeans, sköna tröjor som går lätt att ta av och på när man ska prova. En kofta om det är kallt. Handskar, mina Acneskor och en fin blus till kvällen. Jag skriver en shoppinglista som utgår från hotellet i downtown Manhattan och sträcker sig norrut genom Soho, Greenwich och Chelsea. Fokus ligger på amerikanska märken såsom Donna Karan, Diane von Furstenberg, Ralph Lauren, Tommy Hilfiger, Marc Jacobs och så lite Gap, Levis, Banana republic och Anthropologie.

Jag rotar lite bland tipsen, kryssar för och kryssar över. Jag fyller på mina listor och kollar kartan. Att planera är faktiskt halva resan.

Ät svenska äpplen för helvete!

Som norrbottning fascineras jag av att kunna gå ut i trädgården och plocka ett äpple och äta direkt. Jag anser att det är en lyx som alltför många inte tar vara på. Mamma och pappa fick ett äppelträd i present en gång och det planterades på en solig plats på gräsmattan. Det trädet hade det tufft och det var inte bara för att det fick vara målstolpe när vi spelade fotboll utan för att äppelträd i norra Sverige sällan dignar med frukt. Jag tror att det är för kallt helt enkelt.

Jag tycker precis som Mats-Eric Nilsson på Svd att det är ytterst provocerande när folk köper äpplen från Argentina eller Spanien när det finns fullt av svenska äpplen både i butiken och hemma i folks trädgårdar. Det finns så mycket man kan göra av alla äpplen och det är så synd att låta dem förstöras.

Bland annat kan man göra superenkel äppelmos att ha på gröten. Jag hittade receptet på Sporty Spice blogg och gjorde två laddningar i helgen. Svärfar stod för äpplena och jag fixade moset.

• Skala och kärna ur 6-8 äpplen. (Jag tog tre olika sorter Gravsteiner, Stenkyrka och nått som jag tror hette nr 1.)
• Skär i mindre bitar och lägg i en kastrull
• Häll på 1/2 - 1 dl kallt vatten
• Koka på svag värme i ca 20 minuter eller till äpplena blivit mosiga
• Stöt eller mixa äpplena. (Jag använde en potatisstöt och lät några bitar vara lite större för ett mer chunky mos.)
• Jag tillsatte en aning vaniljsocker men det går att utesluta. Vill man ha ett sötare mos är det bara att tillsätta socker.

De som kör den bilen registreringsskylten har fattat.

Vägglusshopping i NYC?

Om 19 dagar åker pojkvännen och jag till USA. Först några dagar i Boston och sedan blir det New York City. Jag ser fram emot semester, skyskrapor, gula taxibilar, varm ånga från gatbrunnar, god mat, cool atmosfär och shopping. Dollarn ligger lågt och jag har haft köpstopp sedan i somras. Jag har printat ut tips från nätet, läst bloggar och skrivit långa köplistor.

Jag var grymt laddad NYC-shopping tills jag läste om vägglusinvasionen i New York i SvD.

Frågan är om jag inte ska satsa mina sparade slantar på shoppingen i Boston istället?

Italiensk vinter?

Ok, det är höst. På fredag är det oktober. Termometern visar + 5,5 grader och jag har handskar när jag cyklar till jobbet. Det är kyligare än för två veckor sedan och sakta men säkert går vi mot vinter. Men nog är det väl lite väl tidigt för dunjackan? Dunväst är ok, men seriöst, dunjacka?

De enda som kan komma undan med dunjacka i Stockholm i september är de turistande italienarna.

10 000 besök!

Stoppa pressarna! Veckans scoop!

Idag har bloggen Två öar och en fjällstuga fått sitt 10 000 besök!

- Det är jätte, jättemånga besök och jag är glad för varenda ett. Förmodligen står jag själv för hälften av alla besök men trots det visar det här att jag har ett par trogna läsare, säger den glada bloggerskan Susanne Snäll när jag träffar henne för en pratstund.

Två öar och en fjällstuga startades i januari 2008 och handlar om allt som är viktigt och oviktigt. Ämnena kretsar kring allt från resor till politik och irriterande tanter vid fruktdisken, skidåkning och böcker. Utgångspunkten är de två öarna, Lilla Essingen, där vardagen utspelar sig och Gotland, där sommarstugan finns och hela semestern spenderas. Då och då, alltför sällan enligt Susanne själv, kommer inlägg från paradiset, fjällstugan i Abisko.

- Jag skriver för min egen skull men jag är självklart glad för att det finns någon som läser och vill tacka alla som följer min blogg och kommenterar. Jag blir inspirerad av alla kommentarer och kommer fortsätta att ge min syn på livet i fjällstugan och på mina två öar, säger Susanne med ett leende och försvinner ut i folkvimlet på Kungsgatan.*

*Detta är en påhittad intervju och reporten finns inte i verkligheten.

New England Fall

Jag har länge drömt om att åka till Boston. Det har alltid funnits ett romantiskt skimmer över Boston. The preppiest city of all. Ända sedan 80-tals klassikern Cheers, du vet baren där "everybody knows your name and they are always glad you came", har jag velat gå nerför trappan och sätta mig i baren. Dricka en GT, flirta lite med Sam, munhuggas med Norm och bli förolämpad av Carla.

Jag vill sparka på gula, röda och bruna New England Fall-löv och dricka varm choklad med stickade vantar, randig halsduk, rutiga knästrumpor och en grå veckad kjol och prata politik med John F Kennedy.

Jag vill klä mig i Chanel och pärlhalsband och äta hummerlunch (den kanske är från Maine men det gör inget) vid havet med Jackie.

Jag vill sitta på läktaren med en megalåda pop-corn och se Larry Bird sätta tre-poängare efter tre-poängare när Boston Celtics vinner över LA Lakers.

Om en månad blir det verklighet. Kanske inte riktigt allt. Men till Boston ska jag i alla fall.

Fjällstugelängtan

Det är när jag ser bilder som denna som det suger till i magen och kniper tag om mitt norrbottniska hjärta. Hög klar luft, underbara färger från gulaste gult till rödaste rött, vita fjälltoppar och ett helt lugnt Torneträsk. Abisko i vacker höstskrud. Det borde vara min skyldighet att se till att min kropp och själ får minst en vecka i fjällstugan varje höst.

För att få ännu mer fjällvärldslängtan kolla in Abisko Turiststation

Det hänger på händerna

Jag får Dagens Industri gratis i tre veckor. DI är mycket fondtabeller, börskurser och medelålders män i svarta kostymer. Men det är en bra tidning om man vill hänga med. Och varje fredag får man DI weekend som är lite mindre börskurser och mer livsstilsartiklar. I gårdagens tidning läser jag en intervju med Tommy Lindström, fd chef för Rikskriminalen. Ett mittuppslag med en stor bild på en man med skinnjacka och grånande tinningar. Jag lägger märke till hans händer. En äldre persons händer. De är rynkiga med åldersfläckar och de verkar vara en aning torra. Det får mig att tänka på händer och händernas betydelse för livet.

Det är med dina händer du tar dig fram. Innan du kan gå kryper du med hjälp av dina händer. Du äter och dricker med dina händer. Jo, självklart går det att leva utan händer men vi som har dem använder dem konstant. Du kan använda dem en i taget eller båda samtidigt. Vi skyddar oss och vi älskar med våra händer. Vi säger hej genom att skaka hand. Det första ett nyfött barn känner är ett par händer. När vi säger vila i frid lägger vi en blomma på en kista eller vid en gravsten med, just det, antingen vänster eller höger hand. Vi lär oss skriva med våra händer och imorgon kommer du att använda dina händer när du plockar fram röstkortet, klistrar igen kuvertet och lämnar in din röst. En hand säger mer än tusen ord. Tänk bara hur skönt det känns när någon lägger sin hand på din axel.

En kompis skrev på Facebook att sonen 2,5 månad blivit glad över att nyss upptäckt sin vänsterhand och spekulerade i hur glad han skulle bli när han upptäckte sin högra.

Mina händer är små och mjuka men de står upp för mig. De hjälper mig och gör allt jag ber dem om utan att klaga. Vad som än "händer" finns de där. Jag är dålig på att ge mina händer uppskattning. De underlättar mitt liv enormt och jag skulle verkligen sakna dem om de var borta.

Så tack underbara händer! Tack för att ni finns! Nu får ni hjälpa mig att lösa melodikrysset.

Jag vill inte ha Sverigedemokraterna i riksdagen.

Det är en vecka kvar till valet. Om en vecka vet vi hur det går. Lyckas alliansen få majoritet? Gör sossarna ett ännu sämre val än 2006? Hamnar Sverigedemokraterna över 4 procentsspärren? Jag hoppas verkligen inte det. Jag vill inte ha SD i riksdagen.

Jag vill bo i ett land som är öppet mot resten av världen och som välkomnar alla typer av människor. Jag är för mångfald och jag värnar om vår svenska öppenhet och våra svenska mångkulturella traditioner. Det är genom vårt utbyte med andra länder som vi har skapat vårt välstånd. Genom att ta tillvara på olikheter skapar vi framgång. Jag tror att öppenhet, tolerans och respekt ger trygghet.

SD står för allt som jag INTE står för. Därför tar jag avstånd från Sverigedemokraterna. För när man skrapar lite på ytan och ser bortom den slipade retoriken är SD inget annat än ett främlingsfientligt, islamofobiskt och populistiskt parti. Ett sånt parti hör inte hemma i vår riksdag.

Krig vid fruktdisken

Det hände vid fruktdisken på affären. Jag hade precis plockat på mig några svenska äpplen och tog sikte på melonerna. Melon passar bra till fruktsallad som jag skulle göra till efterrätt, några nektariner och en banan. På det en klick riktigt krämig vaniljyoghurt.

Där stod jag och luktade på ett par fina Galiameloner precis som jag lärt mig att man ska göra för att kunna veta vilka som smakar mest. De som doftar mycket, smakar mycket. När en äldre dam kör in sin vagn i ryggen på mig. Jag tittar förvånat upp. Så gör man ju inte. Men artig som jag är flyttar jag mig för att även hon ska kunna komma åt de fina melonerna. Hon ber inte om ursäkt utan istället säger hon;

-Ska du slicka på varenda en, eller?

Det var det fräckaste. Så obildat. Jävla kärring, tänkte jag, det här ska hon inte komma undan med. Det kräver motattack. Vik hädan, hemska tant! Jag tar fram mitt bästa vapen.

Ger henne en blick som kan döda och går sedan vidare mot nektarinerna. Ha! Där fick hon allt.

Jacktjuv?

I natt drömde jag att jag hade höstens it-jacka. Jag drömde också att jag satt i fängelse. Förmodligen hängde det ihop. För den här från Burberry kostar 2195 pund.

Dagens ros

Dagens ros går till... (trumvirvel)

... mig själv med motiveringen "Trots en tung dag både mentalt och fysiskt orkade jag gå på yogan och nu känns livet bra igen".

Jag, en rocker?

Plötsligt kommer tiden i kapp mig. Jag som har ägnat år åt r&b, soul, hip-hop, 60-tal och britpop. Köpt skivor med Brand New Heavies, Blur och James. Lyssnat mig less på Victoria Tolstoj och Joss Stone. Dansat och sjungit med till Händerna i taket-Petter, Sexy Back-Justin Timberlake och Black Eyed Peas. Så bjuds jag på reklambyråfest med rock´n roll-tema och där framför scenen på den abonnerade hårdrockspuben med en falsettsjungande pudellockig sångare till det coverspelande hårdrocksbandet slår nostalgin till. Det är högt, jättehögt och det är överraskande bra. Jag 11 år igen, med nitarmband, en hög av Okej-tidningar och Lick it up, Kiss första LP som osminkade, på skivspelaren.

Idag är jag äldre har whiskeyröst och tinnitus (de spelade ju så otroligt högt), rättar till nitbältet och gör utan att tänka en Spotify-lista med låtar från Kiss, AC/DC, Mötley Crue och Ozzy Osborne.

På väg till en bal på slottet

Nysprejat hår, lockarna ligger som de ska, nytt läppglans, en fin blus och jag var på väg till den stora modefesten på NK. Modevisning av höstens måsten och mingel för kunder och fashonistas. Jag var inbjuden som kund. Gratis, glammigt och ganska mycket kändisar.

På bussen på väg in till stan, när jag ska sätta mig ner, tappar jag skon. Lämnar den liksom där på det skitiga golvet och fortsätter utan.

-Hoppsan!

Jag böjer mig ner för att ta upp den och hindrar då resten av passagerarna att gå vidare. Kvinnan bakom mig skrattar lite och jag tittar upp och finner mig. Du vet när du bara säger det där som du allt som oftast inte gör utan kommer på en dag senare att du skulle ha sagt.

-Som Askungen.

Och kvinnan skrattar ännu mer och jag känner mig nöjd. Det blir en bra kväll och när förtrollningen är bruten åker jag hem i min pumpa med ett leende på läpparna.

Saker som är slut när man som bäst behöver dem

Du vet hur det är. Du vaknar efter en kväll med vännerna. Det blev några glas vin och det blev sent. Du har snozat väckarklockan säkert 40 gånger. Klockan är redan för mycket och du är sen till jobbet. Du har ett viktigt möte innan lunch och behöver vara skärpt. Du häller i vatten i kaffebryggaren, lägger i ett filter och tar fram kaffeburken. Dina händer skakar och huvudet dunkar. Du öppnar burken och försöker dra in den underbara doften av malet kaffe men känner ingenting. Du tittar närmare och ser att det endast finns lite, lite kaffe kvar på botten. Det räcker knappt till ett halvt kaffemått. Aaaaahhhhh!

Andra saker som ofta är slut när man som bäst behöver dem:

Toapapper – åh, vad det är jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Deodoranten – kan bli lite halvsunkigt om du har en stressig dag på jobbet.
Det roliga – är alltid slut när man har som roligast.
Semestern – behöver jag förklara?

Tillbaka?

Jag är tillbaka. Tillbaka i stan, tillbaka på bloggen och tillbaka i verkligheten. Egentligen är det bara min kropp som är tillbaka. Rent fysiskt sitter jag i soffan i lägenheten på lilla ön och dricker mitt kaffe. Men mentalt är jag fortfarande kvar på semesterön.

Jag sitter på altanen och tittar upp och ser hur det blåser i tallkronorna, jag hör ekorren hoppa från gren till gren och hur spillkråkan hackar i ett träd en bit bort. Jag dricker långsamt ett glas rosé, grillar entrecote, zucchini och halloumi. Jag ligger kvar i sängen, läser ännu en deckare och målar om loppisfynd. Jag hänger upp den blöta bikinin, rufsar sanden från håret och löser korsord. Jag packar en picknick-korg och vi åker på utflykt till stränder med vita stenar, ljuset är starkt och havet blankt. Jag badar, fotar några raukar och äter multibullar på Fårö. Jag tänker inte på morgondagen, jag planerar inte, jag bara är.

Jag tar en klunk kaffe. Det är starkt. Jag skakar på huvudet och försöker få hjärnan och själen att åter ta plats i kroppen i soffan, i stan, i verkligheten. Semestern är slut, länge leve semestern!

En regnig dag på ön

Jag läser en av Alex Schulmans krönikor i gamla Gotlands Tidningar. (För det är klart man ska ha lokaltidning när man är här.) På ett pricksäkert och sådär Schulmanskt småironiskt sätt beskriver han öbor, sommargotlänningar och nysommargotlänningar och jag skrattar högt.

Jag förlorar mot pojkvännen i SvDs Gotlands quiz. Jag lyckas bara skrapa ihop 6 av 10 poäng. Jag hade koll på var det äldsta krukmakeriet ligger men jag hade absolut ingen aning om att skogsbaggen varken är en skalbagge eller ett slags får.

Jag uppdaterar mig på vad vännerna gör genom Facebook. En lyssnar på ett rövarband på Liseberg och har kompletterat med en bild, en annan grillar maniskt och en tredje packar för nått som vi inte får veta. Enligt en undersökning från TNS/Sifo är gotlänningarna näst bäst på att facebooka. Bäst är, inte helt oväntat, stockholmarna. På sommaren hänger ju, som bekant, halva Stockholm här på ön. Så jag undrar lite när undersökningen gjordes. Var det månne under sommaren?

/Facebook-beroende nysommargotlänning

Det orättvisa livet och den obarmhärtiga döden

Jag känner en flicka. Hon är glad, sprallig och har hela livet framför sig. Hon samlar på parfymer, syr och gör egna smycken. Hon gillar skor och älskar att dansa. En dag får hon ett besked. Ett besked som förändrar allt. Hon är 22 år och en riktig fighter. Men trots hård kamp förlorar hon mot sjukdomen. Och nu finns hon inte mer.

En mor och en far har förlorat sin dotter. En lillasyster har förlorat sin storasyster. En pojkvän har förlorat sin flickvän. Jag har förlorat en kusin. Cancern är grym. Den är obarmhärtig, ibland helt skoningslös och totalt orättvis.

Men så klart finns hon. Hon finns i våra hjärtan, i våra tankar och i alla fina minnen. "Gör någonting viktigt tillsammans" är underrubriken på hennes blogg. En uppmaning till oss alla att ta vara på och njuta av livet. Man vet aldrig vad som händer. Ta hand om varandra!

Tänk på alla som drabbas av cancer. Stöd forskningen och var med och rädda liv. Cancerfonden

Sommar på Gotland

Förra veckan: Fullt ös i Almedalen, flygblad i högar, lobbyister överallt, nästan 1400 seminarier, här och där en politiker med Säpo i släptåg, rosémingel och plockmat, diskussioner, sena kvällar och tidiga morgonar, politiska och mindre politiska utspel, en minister avgår och en partiledare bränner pengar, valkampanjstart, fjärrvärmefokus, en ny klocka och en strålande varm sol i ett underbart vackert Visby.

Denna vecka: Semesterlunk i stugan, frukost under parasollet på altanen, fågelkvitter, eftermiddagar i hängmattan, bad vid sandstranden, bad vid stenstranden, rävungebesök, ett glas rosé innan middagen, varma kvällar och tropiska nätter, myggfönster, Sommar i P1, grillad entrecote, hemkokt flädersaft, solvarma jordgubbar från Källunge och en strålande varm sol i ett underbart vackert Åminne.

Man ska vara på Gotland på sommaren.

Pinsamt

Några dagar innan det stora kronprinsessbröllopet när de prominenta gästerna började anlända slötittade jag lite på tv och såg ett inslag om prins Albert av Monaco och hans vackra blonda flickvän. Jag lyssnade inte riktigt på vad som sas och jag tittade inte så noga på bilderna. Jag hörde nått om stjärnstatus och i min hjärna blev det Hollywoodglans. På något sätt fick jag för mig att han var i hop med Charlize Theron. Du vet, skådespelerskan som vunnit en Oscar för sin roll i Monster. Skulle hon komma på bröllopet? Det är ju en jättenyhet, tyckte jag. Och berättade det för allt och alla.

Och när jag väl insåg att prins Albert inte alls är tillsammans med en Hollywoodkändis utan med Charlene Wittstock, en gammal OS-simmare steg färgen på mina kinder och jag har inte kunnat släppa det sedan dess. Och jag berättade detta för folk. Åh, så pinsamt! Men när jag tänker efter är jag inte helt fel ute. De är båda är snygga, blonda och från Sydafrika. Och varför skulle inte prins Albert kunna fixa en stor skådis när furst Rainer kunde?

På tal om Prins Albert har jag träffat honom en gång i Riksgränsen. Inte för att vi direkt pratade med varandra men vi åkte i samma backar, hängde på samma hotell och dansade på samma dansgolv. Riksgränsen 2004. Man kan, om man tittar noga, se prins Albert bakom mig, rakt ovanför min röda mössa till höger om den röda jackan, till vänster om den gröna och helt i svart. Japp, det är prinsen i profil.

40-årskris?

Jag vet inte om det är en tidig 40-årskris eller om jag har någon slags försenad tonårsrevolt. Men jag vill ha en tatuering. En liten söt på vänster handled. Som Sienna Miller har. Ett ord i coolt typsnitt med attityd. Pojkvännen säger så klart nej och ja, det gör mig lite osäker. Är det white trashigt, coolt eller bara dumt? Egentligen är jag ju emot tatueringar. Jag skulle till exempel aldrig kunna göra en ros på skuldran eller ett tribeband på överarmen. Men ett ord på handleden går tydligen bra. Det känns lite busigt och rebelliskt fast på ett småborgerligt sätt.

Mygga - fästingarnas värsta vän?

Med blommor i håret, Myggainsmorda ben (mot fästingar) och solsken i blick packar jag nubben och sillen och beger mig ut i skärgården för att fira en Pripps Blå-midsommar. Självklart med regnjackan i högsta hugg. Det är ju ändå svensk midsommar.

Onsdagskvällen är ljus

Fem saker som gör livet lite lättare.

1. Efter mitt besök hos Ann på Hudsalongen kan jag numer gå i klänning utan att skämmas. Lagomt till midsommar.
2. Jättespindeln som huserat på balkongen verkar ha flyttat och lämnat ett skabbigt nät efter sig.
3. England gick idag vidare från gruppspelet i fotbolls-VM.
4. Trots att mina sådda Rosenskära verkar dö innan det ens hunnit bli något växer basilikan frodigt.
5. Det är två veckor till semestern.

Man ska vara glad åt det lilla.

Medalj som medalj?

Då var det där bröllopet över. Ja, jag var ute på stan för att få en skymt av kortegen. Men med mina 160 cm hade jag låga förväntningar. Det var ju så mycket folk. Kring Djurgårdsbron var det helt tjockt. Så när hela följet svischade förbi såg jag absolut ingenting. Såpbubblorna ligger fortfarande oanvända i min väska. Men jag fick en bild på vagnen på väg tillbaka.



Annars har jag funderat en del på det här med medaljer på kungabröllop. Vilka medaljer kan man hänga på sig? Skulle jag, om jag blev bjuden (vilket är rätt otroligt), kunna ha på mig min medalj från Bodens basket cup, Baddaren eller Simborgarmärket?