En karpaltunnelsyndromsnatt

Somnar i soffan innan klockan är tio. Jag hatar att somna i soffan och släpar mig i säng. Men borstar så klart tänderna. Vill ju helst undvika besök från Karius och Baktus. Vaknar vid elva för att jag är törstig. Jag glömmer bort min högra hands fumlighet och spiller ut halva glaset. Vatten överallt. Tänk att ett halvt glas kan innehålla så mycket vatten.

Somnar till slut om. Men bara för att vakna strax innan tolv av att jag har så fruktansvärt ont i händerna. Jag sliter av mig skenorna, går upp och spolar händerna några minuter under iskallt vatten. Domningarna minskar, smärtan viker undan och känseln försvinner helt. Lyckas sedan somna om men vaknar igen kl 0155 för att upprepa samma procedur. Iskallt vatten i några minuter. Ligger vaken ett tag innan sömnen åter kommer.

Får sova ända till halv fem innan smärtan är tillbaka och iskallt vatten det enda som hjälper. Tillbaka i sängen hinner jag knappt lägga mig innan det är dags igen. I samma veva ringer alarmet på pojkvännens telefon. Klockan är halv sju och han ska upp på svensexa. Jag hänger under kallvattenkranen med tårar i ögonen. Varför gör det så ont? Dessutom har bebisen hicka. Han hickar så att magen hoppar. Jag ger upp det där med sömn och lägger mig i soffan för att kolla sändningarna från friidrotts-VM.

Ja, det är väl bara att vänja sig. Det är väl så här nätterna kommer att se ut ett par år framöver.