Våren på väg i fjällstugan

Minns ni för tre veckor sedan såg det ut så här. 

Nu är våren på väg i Abisko och jag fick den här bilden skickad till mig idag. 

På bygget

Så här ser det ut där vi kommer bo om ett och ett halvt år. De har nästan rivit hela huset och till sommaren ska de vara klara för att börja bygga. Man får nästan en känsla av hur utsikten kommer vara från några av sovrummen in mot gården. 

En bra-jobbat-present till mig själv

Det är härligt att vara egen företagare. Bland annat har jag världens bästa chef. Och som tack för ett utmärkt jobb hittills passade jag på att köpa en present till mig själv i London. Ett armband som jag spanade på redan när jag var där i augusti förra året. Dessutom bjöd jag på ett glas champagne.

London

1992 åkte jag till London för att vara au-pair och blev kär. I staden alltså. Sedan dess har jag kommit tillbaka igen och igen. Den här stan har liksom mitt hjärta i sin hand. Jag strosar runt och myser. Och det är inte bara för att jag är utan barn. Jag bara älskar den här enorma, bullriga, myllrande och helt underbara stad. 

Jag bor på The Athenaeum och det är som alltid tipp topp. 

Tvära kast

Ibland är kasten tvära. I söndags reste jag från det här:

Idag reser jag till det här: 

Jag älskar båda lika mycket och är glad att jag kan ha både och. 

En dramatisk morgon

Morgonen startade med en skoterolycka nere på träsket. På nära håll kunde vi se hur proffsigt och effektivt räddningstjänsten från Abisko och Kiruna jobbar. Skoter, skoterpulka, bandvagn och helikopter är livsviktiga transportmedel i fjällmiljö. Kidsen tyckte så klart att ambulanshelikoptern var mest spännande.

Att två skotrar krockar är ovanligt och nu håller vi tummarna att det gick bra för de inblandade.

Jag mejlade min bild till lokaltidningen och blev också citerad. Läs NSD här. 

I stormen öga

Abisko i april. Full vinter och full snöstorm. Vägen mot Riksgränsen och Norge är stängd. Tågen har fastnat i Vassijaure. Stormen viner in under taket och plåten vibrerar. Snön vräker ned, horisontellt. Det drar i den självventilerade fjällstugan och jag får höja värmen. Vi tittar på fjällbjörkarna som viker sig i vinden, dricker kaffe, kurar och försöker aktivera livliga barn. 

Inför Vasaloppet

Min pappa säger att man måste ha 50 mil skidåkning i benen innan ett Vasalopp. Idag körde jag de första fem kilometrarna på mina nya skidor. Så nu har jag bara 49,5 mil kvar.

Utsikt från dagens längdspår. 

Abiskoloppet

Påskafton då kör vi Abiskoloppet. Glad påsk på er! 

Check på fjälltabata

Mitt livs första tabatapass är avklarat. Utomhus, i kängor och nysnö med Torneträsk och Lapporten som utsikt. Inte för att jag orkade kolla på det. Jag hade fullt upp med att göra övningarna och andas, fast i omvänd ordning. Men värre utsikter finns det ju. Snabb och effektiv träning som tog 24 minuter. Sen var det bara att ta på sig skidorna och åka hem till stugan. Nöjd och trött.